Alltså jag vet inte... Jag är verkligen osäker. 90 % av tiden känner jag att jag är ateist, men när det händer riktigt jobbiga grejer så har det känts som att det enda man kan göra för att härda ut är att tro på nån sorts gud. Typ när min farmor blev sjuk och sen dog, då blev jag nog lite religiös för nån månad. Jag bad till och med till gud nån gång där. Jag orkar faktiskt inte skriva nåt mer om det här nu.
PUSS
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar